Hoppas att arbetsmarknadsministern gör verkstad av sina ord om ålderismen i Sverige.
https://www.dn.se/ekonomi/ministern-oerhort-viktigt-att-bryta-forlegade-fordomar-om-alder/
Långtidsarbetslösheten ökar och värre blir det.
Bra att Svt tar upp problematiken.
Såg på nyheterna igår där en hög Af-chef intervjuades om den tråkiga utvecklingen med långtidsarbetslösheten. Hon hävdade där att myndigheten ska satsa ytterligare medel för att minska långtidsarbetslösheten, men utan att precisera vilka åtgärder som ska komma.
Jag vet att man satsar hårt på programmet Stöd och Matchning och säkert kommer ytterligare skattemedel att anslås. Till Stöd och Matchning som utförs av så kallade coachningsföretag anvisas (beordras) långtidsarbetslösa att delta i kurser med syfte att förbättra kunskaperna i att söka jobb. Ofta handlar det då om cv-skrivning, om att skriva personliga brev, om personlig utveckling, omvärldsbevakning, om att erbjuda tänkbara arbetsgivare ekonomiska stöd vid eventuell anställning. För långtidsarbetslösa kan detta innebära en karusell av nya eller återkommande coachningsföretag att anvisas till när perioden om vanligen 3-4 månader är slut och inte givit resultat. Innehållet blir det samma som tidigare med stor frustration som följd.
Jag anser att det vore långt mycket bättre om en betydande del av statliga medel som nu går till program Stöd och matchning istället satsas på yrkesutbildningar som kan ge riktiga jobb i en nära framtid/red.
För gammal eller för ung? Har jag rätt ålder egentligen för att söka jobb?
Tack AddAge för tips på fin artikel. Läs artikel på alumniglobal.com
Ung och arbetslös, inte lätt. Han tvingas bli hembo igen. Läs mer, artikel på svt.se
Jesper Roine, professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, uttalar sig om den höga långtidsarbetslösheten
Hur ska ansvariga politiker hitta lösningar på denna problematik i en nära framtid? Läs mer här, artikel på svd.se
Nedanstående länkar visar hur viktigt det är att förenkla reglerna för att komma in i a-kassesystemet. Det måste gå snabbare att kvalificera sig för medlemskap och ersättning.
Arbetslös: ”Jag vet inte vad jag är berättigad till för hjälp”
Artikel på svt.se
Arbetslöshet är definitivt inte lika med semester.
Det har jag hävdat ända från den dag jag var arbetslös för ett antal år sedan. Skriver också om det Tuffa jobbet på denna webbplats. Håller med nedanstående artikelförfattare. Blir arbetslösheten långvarig är det svårt att hålla hopplösheten borta.
”Psykoterapeut: arbetslöshet är hopplöshet. Bra artikel
i svenska.yle.fi
Anonymiserade jobbansökningar
Läste en artikel som jag hittade här på FB om att Malmö kommun ska starta ett projekt där man anonymiserar sökanden till ledigförklarade tjänster. Man ska sjösätta en app som intresserade personer kan använda i sin jobbsökning till kommunen.
Vad jag förstod ska sökanden vare sig uppge namn eller personnummer. Däremot uppger man sina jobberfarenheter och sin utbildningsbakgrund.
På så sätt ska Malmö kommun undvika risk att personer redan vid det första urvalet gallras ut på grund av ålder, kön eller nationalitet.
Bra idé. Det ska bli intressant att följa hur det går med projektet.
Önskemål på framtida regelverk och i bemötandet av människor som letar nästa jobb.
Artikel skriven 2019-03.
Regelverket måste göras enklare och smidigare. Måste verkligen halva arbetsdagen gå åt till byråkratisk rapportering och kontroll? Jag vet hur mycket arbetsförmedlingens och privata aktörers handläggare tvingas avsätta tid och energi på ändlös dokumentering och kontroll. Jag vet att det är en viktig aspekt när det gäller rättssäkerhet för de arbetssökande, men det får inte gå till överdrift och innebära negativ påverkan på servicenivå och kvalitet. Det borde också vara hög tid att börja fundera på att tillsätta ett ombud för arbetssökande som ska tillvarata människornas intressen i byråkratidjungeln och se till att framför allt rättssäkerheten säkerställs.
Hög tid nu år 2019 att myndigförklara jobbsökande människor. Det får inte fortsätta som det gjort sedan
1960-talet, det vill säga att man är osäker på att människor har egen kapacitet och vilja att göra perioden utan jobb så kort som möjligt. Se introduktionen av människor när de söker sig till arbetsförmedlingen, privat eller offentlig, som när ett utbildningsföretag presenterar en fortbildningskurs för tänkbara kunder. Visa respekt, vänlighet och förtroende för människorna och prata möjligheter och undvik negativ förstärkning i form av förtäckta hot i form av borden och måsten.
Byt vokabulär. Undvik titlar som arbetslös eller arbetssökande. Använd istället klient när man pratar till eller om människor som letar nästa jobb. Ordet klient tror jag signalerar ansvar och god service. Ta intryck av hur Trygghetsrådet jobbar!
Omänsklig behandling av samhällsmedborgare.
Det är inte bara arbetsförmedlingen som behöver ändra förhållnings- och arbetssätt till sina klienter. Försäkringskassan är ett dystert exempel på hur en myndighet inte ska fungera i sin ”service”. Jag tänker på Försäkringskassan och hur man behandlar sina långtidssjuka klienter. Detta att behandlande läkare på vårdcentraler och att deras diagnoser och intyg inte ska räcka för att ge sjuka och-eller funktionshindrade människor rätten till sjukersättning. Myndighetens egna försäkringsläkare som utan att personligen ha träffat människorna och dessutom ofta sitter på långa avstånd därifrån kan gå emot lokala behandlande kollegor när konstaterar att det kan finnas enkla, alternativa jobb, kanske på 25 procent att söka. Följden blir ofta att klienter som egentligen är för sjuka att ta ett jobb, tvingas in till arbetsförmedlingen och anmäla sig som arbetssökande. Tidningar har skrivit spaltkilometer om detta i mitt tycke stora problem för många människor och du som läser detta kan säkerligen ganska lätt fördjupa dig i ämnet. Till saken hör också att arbetsförmedlare själva känner sig frustrerade i kontakter med den kategorin av jobbsökare.
Det är väl inte mycket att hoppas på i dessa ekonomiska nedskärningstider, att vi ska få till en humanare service till människor som är för sjuka för att ta ett jobb. Vi ska inte glömma bort att detta också är ett sätt för statsmakterna att spara in på utgifterna. Ändå vill jag tro att det inom en snar framtid blir en återgång till att behandla sjuka människor med värdighet. Ytterst är det politikerna som bestämmer regelverket! Men varför reagerar inte fackliga organisationer när medlemmar råkar illa ut i byråkratidjungeln?